Onewayconversation

2011-12-17T14:15:00.001+01:00

http://kidisontherun.blogspot.com/

Trassel

2011-12-05T22:38:00.001+01:00

Jag har det stressigt just nu. Tidsoptimisten i mig har helt klart regerat det senaste. Imorgon måste det sista fixas. Det ska nog gå att genomföra! Hoppas jag.

Lite såhär förvirrad och ankig ser jag ut för det mesta just nu.

Varken mer eller mindre.

2011-12-03T01:56:00.001+01:00

Det är kvällar som dessa som får mig att tvivla.

Through your eyes

2011-11-28T22:50:00.001+01:00

Livet är lite kaos just nu. Har för mycket ogjort på listan. Har lite väl många frågetecken just nu överhuvudtaget. Tar tag i det imorgon, okej? Okej!

Har fått träffa Elsa och Astrid (Esther) och de är de ljuvligaste små varelser jag sett sen Majken föddes. Känns lite jobbigt att åka ifrån dom om en vecka. Dessutom hinner det tillkomma ännu fler tills jag kommer hem! Längtar redan till maj just nu.

Mycket kärlek i bröstet. För mycket. För få människor att applicera den på, trots att de egentligen är jätte många.
Kommer på mig själv med att tänka på dig för mycket just nu. Hade behövt det där stödet och peppen. Men jag klarar mig. Det gör jag alltid. Det är lite min grej.

This is a new beginning

2011-11-22T17:59:00.000+01:00

Igår var en fin dag. Jag blev moster till två små flickor. Jag har sagt att mina syskon bara får skaffa flickebarn så jag har nåt att komma med om jag skaffar barn en dag. Rättvist tycker jag! Men i alla fall, nu är dom äntligen här och nu väntar jag bara på att få träffa dom. Bebismys liksom, blir alltid lika blödig.

Det är fina tider nu. Bättre tider.

I am not sure what the problem was, that started all of this

2011-11-21T00:06:00.001+01:00

Försöker sova, kan i vanlig ordning inte somna så fort huvudet landar på kudden. Är spänd och förväntansfull inför imorgon. Jag hoppas att det kommer bli en bra dag, att allt går bra. Om inte vet jag inte vart jag tar vägen.

Behöver också en spark i rätt riktning. Behöver ta tag i mig själv nu. Med två veckor kvar och så mycket att göra så känner jag att tidsoptimisten i mig borde få en smäll på käften. Alla måsten som finns just nu, som är av den bra sorten, upptar så mycket av mina tankar att annat nästan glöms bort. Men snart är det ett år sedan livet började ta en ny bättre vändning. Snart är det ett år sedan någon stapplade in i mitt liv och ändrade min syn på saker och ting.

Vet dock att jag måste jobba på en del saker med mig själv mer. Måste ändra min attityd tror jag. Kanske. Blir så väldigt trött och ledsen när en del kallar mig för den sämsta personen med den sämsta personligheten de mött. Jag är ingen allvarlig person. Jag är snäll och bryr mig oerhört mycket om andra. Men det är inte lika roligt att vara snäll och söt. Och man skrattar inte lika mycket. Kanske ska sluta att ta åt mig? Acceptera mitt dåliga jag? Är det därför jag aldrig duger för någon? För att jag inte är tillräckligt trevlig hela tiden? Fan.

Omotiverat glad bild

Let's go!

2011-11-15T19:59:00.000+01:00

För varje dag som går så blir jag bara mer och mer pepp på livet i allmänhet. Det går inte en dag utan att jag skrattar mig halvt fördärvad nuförtiden. Det är en utav de tråkiga sakerna med att åka iväg, att inte få umgås med dessa fantastiska människor. Jag har isolerat mig helt sedan början av sommaren av olika anledningar men nu känns det som att livet verkligen är på gång.

Time flies

2011-11-15T18:50:00.000+01:00

Lykke Li – Tonight

Jag har börjat reda ut härvan med måsten. En del saker är helt klara medan det mesta är helt ogjort. Lite the story of my life. Men jag har ingen panik, är väldigt lugn över allting. Inget kaos. Nästan. Och när jag inte är kaos så inser jag så mycket om mig själv. Insikt. Och insikt ska ju vara bra har jag hört. Och insikt kan vara något som jag verkligen behöver. Vad jag har hört. Men jag kan ju ha hört fel. Jag lyssnar ju inte så noga. Borde dock lyssna på mig själv mer. Och på magkänslan. Eller så gör jag det för mycket. Är jag knäpp som saknar att sakna någon?

Lights will guide you home

2011-11-13T01:06:00.000+01:00

Jag vill så gärna ha något i mitt liv. Något som känns som det viktigaste som finns. Jag vill ha liv i mitt liv.

Then, think again

2011-11-10T22:33:00.001+01:00

Tänk om du sa vad du kände. Tänk om du kände detsamma. Tänk om det kunde vara något som var på riktigt fast ändå inte. Tänk om jag faktiskt inte skulle tröttna. Tänk om Du var allt det där fina. Tänk om jag aldrig hade varit här förut. Tänk vilken fälla. Tänk om jag skulle vara tvungen att skaffa ett mer bestående sällskap. Vilken tur att jag inte måste. Men tänk om jag blir kär i någon igen. Någon annan. Tänker om.

Omotiverad bild

Pour me a drink

2011-11-09T23:15:00.001+01:00

Ibland kommer stunder förbi av absolut klarhet. Då man ser vad man gjort fel, rätt, hur man egentligen mått och hur man egentligen varit som person. När man då ser tillbaka så tycks livet vara höljt i en lätt dimma hela tiden. Eller så är det bara jag. Men saker och ting känns lätt orealistiska. Mådde jag sådär dåligt? Var jag sådär lycklig och kände såndär glädje? Det är svårt att ta in det ibland när livet bara tickar på. Jag tror att jag måste stanna upp mer och leva i rätt tid. Klyschigt men sant. Den senaste tiden har varit bra, därför märks svackorna av mer. Visst jag saknar dig ibland men det gör mig inte ledsen. Ensamheten är okej. Men jag har tröttnat på att spendera tid med mig själv. Jag blir rastlös så fort jag är ensam, till följd av för mycket i huvudet. Det är ett ständigt brus av tankar i huvudet men jag kan inte stanna vid någon särskilt länge. Som med så mycket annat.

Måste bli bättre på det där med att uppskatta människor och ting. Borde nog bli kär och inte bara förälska mig så ofta. Eller inte. Borde alltid vara positiv dock. Nu igen. Jag glömmer så lätt.

Hope is a pearl that you share

2011-11-06T17:38:00.000+01:00

Jag har mycket i huvudet nu. Det är mycket som det måste ordnas med och jag glömmer så lätt, är lite för tankspridd för mitt egna bästa just nu. Men det känns bra ändå. Hur kan det inte vara bra?! Det borde kännas såhär varje dag, det gör ju inte det, men det borde kännas såhär. Jag tänker tro på det här nu. Det kommer bara bli bättre, eller hur.

Home is where the heart is

2011-11-05T19:06:00.000+01:00

Hade igår en utav de roligaste kvällarna i mitt liv. Fylld av glada tankar och lycka idag. Småsjuk men glad. Åh, livet. Ibland så ramlar man liksom över fantastiska människor som man inte kan värja sig emot. Sådant gillar jag. Känns lite trist att lämna allt det för annat just nu faktiskt. Men sådant är livet. Det underbara livet fullt med överraskningar och vändningar. Tar tillvara på den här känslan.

Let's do this

2011-11-02T20:39:00.000+01:00

Nackdelen med att vara såhär trött hela tiden är att man glömmer av att man bara har 34 dagar på sig att få ordning på sitt liv. Göra en plan. Reda ut känslor. Massa dagar går ju dessutom bort. Behöver verkligen ta tag i mig själv. Som vanligt alltså. Saken är den att nu måste jag göra det för att livet kommer att förändras på riktigt oavsett om jag är beredd eller inte just nu. Men det kommer ske, typ imorgon. Måste alltså ta mig tid under dagen att ringa viktiga samtal och sådär. Och ta mig tid på kvällarna att planera. Eller så handlar det mer om att hitta energin till det.

You're the nicest thing I've seen

2011-10-31T21:41:00.000+01:00

Borde gå och lägga mig. Men orkar verkligen inte med alla konstiga drömmar just nu. Vill bara sova. Vill bara vara lugn, glad och tillfreds med livet. Vill så lite men ändå så mycket.

Har idag insett att karma kanske visst existerar. Efter att ha rannsakat mig själv så kom jag fram till att jag kanske inte varit den bästa utav människor genom åren. Och därför förtjänar jag det som händer mig. Jag borde alltså bättra mig och bli en bättre människa. Vi kör på det och ser vad som händer?! Och så ska jag aldrig aldrig aldrig bli kär igen. Typ. Bra. Bra. Bra bra bra. Som sagt allt är alltid bra, le och se glad ut. Bara le.

I don't feel alright

2011-10-30T18:32:00.000+01:00

Är helt slut som människa just nu. Kickade igång ny jobbvecka idag utan att den förra veckan ens var slut. Saker och ting har i alla fall börjat ta ut sin rätt. Jag är konstant trött, tom och ihålig. Mitt liv är ett enda stort tomrum just nu. Jag har slutat tro på saker, jag ser inte meningen med någonting just nu. Jag hoppas att hoppet kommer tillbaka snart. Jag hoppas att vissa saker går över, men det går aldrig över. De flesta lever för kärleken, vi som inte har någon, vad lever vi för då? Orkar verkligen inte med mig själv. Bra bra bra. Säger bara att allt är bra. Alltid bra. Ständigt bra. Dör en bit varje jävla dag. Orkar inte ha dig i huvudet längre. Orkar inte genomlida den dagen då det blir officiellt att du valt någon annan. Orkar inte bli bortvald igen. Orkar inte ge upp. Måste göra ett val, alltid dessa val. Orkar inte vara ensam, orkar inte tröttna. Berättade jag det? Att jag inte orkar? Slutar hoppas på ett lyckligt slut. Accepterar ensamheten. Accepterar det flyktiga, välkommen hit för att stanna. Igen och igen. BLÄ.

You won't find love that way

2011-10-29T22:44:00.000+02:00

Har haft riktigt konstiga dagar det senaste. Mest jobb och en stor klump i bröstet. Jag vet inte vad det är men mitt humör är helt upp och ner. Ena studen bra för att i nästa vara kasst. Har ändå haft riktigt fina dagar. Så vad är problemet? Det senaste så har min favoritsyssla, att vara ensam, blivit något jag inte står ut med. Jag står inte ut med mig själv. Står inte ut med något. Vill bara avverka den här månaden, lämna, glömma allt. Glömma bort vem jag är, bli bortglömd. Men ändå minnas, sakna och längta. Fast ändå inte. Jag har insett att jag är en sådan där person som behöver närhet och ömhet ibland eller ofta men att jag tröttnar alldeles för snabbt för att det ska bli något i längden. Fick sova med någon inatt, hade glömt av hur skönt det faktiskt är när någon håller om en. Antar att man bara minns det jobbiga för att man inte ska sakna det alldeles för mycket och gå upp i atomer. Fick liksom den där kramen som jag behövde, men jag bröt varken ihop eller tog mig samman, jag somnade bara väldigt lugn. Det var bra. Bra bra bra. Allt är bra. Hela tiden bra.

By the morning they will be gone

2011-10-26T22:30:00.001+02:00

Egentligen känns det som att jag borde lägga mig ner och gråta, gråta och gråta lite till. Men det gör jag inte, för jag mår bra. Jag är lugn och inte kaotisk inuti. Av mig själv. Jag insåg det idag. Jag är så löjligt tacksam för det här året, för saker som hänt och inte hänt. För människorna som kommit och gått. Tacksam för att jag genom att umgås med någon annan äntligen lärde mig någonting om mig själv. Utan att nästan yttra ett enda ord om hur tankarna går och hur känslorna känns. Jag kanske mal på om samma saker jag vet men någonstans måste jag få utlopp för det jag aldrig talar. Och dessutom är det här stort för mig, det är trots allt mitt liv. Det dyrbaraste vi har.

Puss!

2011-10-25T22:36:00.001+02:00

Av olika anledningar och människor så har jag mått väldigt bra, samtidigt som jag faktiskt varit rätt nere det senaste. Nu är jag dock gladare än vad jag varit på länge. Kanske var jag inte så glad innan? Eller var jag det? När jag tänker efter så är jag inte så säker. Lycklig var jag, det är jag nästan alltid, men glad. Det är svårt att veta då hela året som varit känns som en enda stor dimma. Hände det verkligen? Är det alltså över nu? Jag är glad att det hände, det vet jag. Men sedan vet jag inte så mycket mer. Jag är glad att det lärde mig saker om mig själv när det gäller kärlek. Nu vet jag hur det ska kännas och inte kännas. Det är inte självklart det där. Hur det bör kännas. Så fort det finns tvivel i framtiden så tänker jag i alla fall gå. Det ska aldrig finnas tvivel eller saker man önskade att man fick gjort eller människor man önskade att man fått möta. Finns det det så har du inte hittat rätt. Eller så är inte tiden rätt.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån.

Do not answer that

2011-10-19T22:21:00.001+02:00

Det känns som att jag inte hinner tänka och därför drömmer jag tusen olika livliga drömmar varje natt. Vilket gör att jag känner mig allt annat än utvilad. Men jag vet att jag tänker. Jag vrider och vänder ut och in på varenda tanke och känsla. Och jag inser att det bästa som hänt, efter att jag började älska en person, var att han gick. Nu i efterhand så ser jag så många saker som inte stämde. Saker som vem som helst skulle springa för egentligen. Jag såg det innan också det är väl bara det att jag valde att acceptera det ändå. Men då mina känslor inte kommer leda till någon lycka så är det dags att se bristerna och därmed kunna gå vidare. Jag behöver inte längre intala mig själv att det går över. Det har gått över. Jag är lycklig och börjar finna lite glädje varje dag. Jag är alltså glad att jag älskar någon som krossade mitt hjärta.. !? Jag måste vara sjuk på riktigt?

Leaving you behind

2011-10-17T22:31:00.001+02:00

Ibland kommer en känsla som gör att jag bara vill släppa allt och springa till dig och få dig att inse att jag behöver dig. Att jag är helt jäkla vilsen i mitt egna huvud just nu. Att jag går sönder av små obetydliga saker som jag inte har berättat för någon. Jag har inte berättat några obetydliga saker för någon annan för jag kommer inte på någon som skulle bry sig det minsta. Inte för att du gör det nu heller, men du gjorde. I alla fall låtsades du som det, så som man gör. Det gör ont att jag sa något bra och därmed förlorade dig på alla sätt och vis. Vi kommer aldrig ses igen. Kanske av en slump och då blir det det där artiga. "hur mår du?, vad har du haft för dig?". Om ens det. Det är konstigt hur någon du varit så intim och nära med plötsligt är en främling.

En dag minns man inte ens vad det var man älskade med personen. De där små egenheterna glöms bort och framför en står ett spöke från det förflutna. För ett år sedan visste jag inte vem du var, ett år senare så känns det nästan som att allt var inbillning. Det känns alltid så fel när man funderar på att vara med någon annan, eller att du är det. Det går ju inte. Hur kan man göra och vara alla de där sakerna vi redan har gjort? Det går över. Det vet jag men det känns onekligen konstigt.

Herregud, vi kommer aldrig ses igen. Jag kommer aldrig få vara nära dig och prata om obetydliga saker igen. Men jag kommer säkert göra om allting, med någon annan. Kanske med någon som uppskattar och älskar mig tillbaka.

Feeling meaningless

2011-10-15T22:51:00.000+02:00

Fick en känsla idag och plötsligt så insåg jag en sak. Vad det egentligen var är inte så viktigt. Men en sak som är säker det är att allt egentligen är väldigt bra just nu. Och förhoppningsvis så blir det bättre.

Jag har börjat bejaka den här ensamheten nu. Jag brukar aldrig vara ensam särskilt ofta, men de senaste månaderna så har jag bara blivit mer och mer ensam. Jag stänger mig själv ute från omvärlden. Kanske är det vad jag behövt. Kanske saknar jag bara att bry mig om någon, eller jag bryr mig fortfarande om honom och kommer alltid att göra. Jag kan liksom inte göra annat med en sådan person som honom. Att det inte är ömsesidigt spelar ingen roll. Man måste ge och ta i allt. Så kanske är det inte ensamheten som gör ont, utan det faktum att jag har så mycket kärlek som blir över trots alla jag älskar och bryr mig om. Det är väl egentligen något bra, att man har för mycket kärlek att ge. Men det kan göra en galen också. Fast en dag dyker väl det upp någon mer som jag kan projicera den på. För sådant är livet vad jag förstått. Och är det inte så så har jag lärt mig någonting nytt igen.

Sia – Breathe Me

Exit

2011-10-15T00:07:00.000+02:00

Borde sova. Som så ofta. Kan inte sova. Har ont. Vill bara gråta. Trots det så har jag haft en jättefin kväll med en del utav familjen. Det är dagar som denna som jag bara vill stanna här och leva vid sidan om alla andras liv. För det kan vara rätt fint. Men så kommer jag på att jag inte alltid har så bra dagar och kvällar, att det faktiskt bara är en väldigt liten del som ser ut såhär. Mitt liv innehåller överlag väldigt lite just nu. Tror inte att jag kommer att utöka det på något vis den kommande månaden heller. Eller som jag ser det, det närmaste halvåret. Det handlar inte om att leva livet. Det handlar om att slippa tänka på det som varit, slippa tänka på hur innehållslöst mitt liv allt som oftast är. Att komma på något som gör mig glad. Glädje.. Orkar inte.

How I wish there was more than this

2011-10-12T22:30:00.001+02:00

Jag är så väldigt trött men kan ändå inte somna. Har så sjukt mycket i huvudet som sagt. Har inte skrivit upp en enda sak jag måste ta tag i. Kan ju börja med den delen som innebär att bryta ihop på riktigt. När jag ändå redan är där. Jag måste verkligen jobba på min självkänsla. Jag skulle så gärna vilja säga att jag är enbart glad och lycklig över allt just nu. Men det är jag inte. Hade jag varit det så hade jag nog inte ens behövt det här. Om jag i december förra året hade vetat det jag vet nu, hade jag tyckt att det var värt det trots allt? Ja, antagligen. Vissa saker kan man inte ångra hur ont det än gör. Vissa saker kommer man bära med sig för resten utav livet, för vissa saker lär en faktiskt något. Saker, människor, du.

Jag vaknade en morgon

2011-10-11T22:49:00.001+02:00

Vet inte vad det är. Men idag kändes allt så mycket lättare. Eller egentligen är det väl att jag bytte några ord och tankar med den där personen som jag saknar. Jag har så mycket i huvudet och egentligen ingen att ventilera det med. Jag är rätt ensam om det här och ibland blir det för mycket för en enda människa att hålla inne. Och igår insåg jag att den första som jag kom att tänka på och ville höra av mig till var honom. Det kändes både bra och dåligt. Jag saknar vänskapen just nu. Inte närheten. Men jag skulle verkligen behöva en kram. En riktigt kram, en omfamning. En sådan som gör att allt känns bra, som kan få en att bryta ihop och ta sig samman samtidigt. Tryggheten i en sådan riktig kram. Från någon som verkligen bryr sig.

Klarar jag verkligen det här?

Är det på riktigt eller drömmer jag

2011-10-10T22:11:00.000+02:00

NU är det på riktigt. Nu är det på gång. Det känns dock helt overkligt. HERREGUD.

I'm wide awake

2011-10-09T23:29:00.000+02:00

Borde sova. Kan inte sova. Har alldeles för mycket funderingar och tankar kring allting som jag måste kolla upp. Får göra en lista för att reda ut allt snart. Allt är inte bara praktiska saker, det är mer än så jag måste reda ut. Jag måste komma underfund med hur jag ska ta mig igenom de här känslorna, saknaden och vetskapen om att det aldrig kommer att betyda någonting förutom för mig. Men det kanske är sånt jag ska ägna mig åt sedan? I några månader.

Eller inte. Jag ska försöka lämna allt det här. Tar tag i mig själv imorgon. Förhoppningsvis.

Bra nog för att ta min tid

2011-10-08T15:21:00.000+02:00

Livet har ju en tendens att inte alltid bli som man tänkt sig. Och det är vad som händer just nu. Dagen jag har väntat på kommer inte att infinna sig på tisdag. Just nu är det efter torsdag och 120 000 saker senare. Alltså bokstavligt talat 120 000 saker. På måndag kan det se annorlunda ut igen. Så det enda som stämmer är det som händer om två månader. Jag blir inte besviken om de kommande veckorna blir fyllda med jobb och slit. Det betyder bara att det finns mer att ta av i framtiden.

Jag har verkligen den där känslan av att något bra håller på att hända. Tillsammans med känslan av att det kommer gå åt helvete strax efteråt. Men om jag bestämmer mig för att vara positiv istället så kommer det inte att inträffa.

Vi kan försöka, men inget ändrar sig. Är det någon slags glädje som sprider sig inom mig tro? Är det för att jag är så oerhört tacksam för att jag fick chansen att träffa en fantastisk person det här året? Någon som utan att egentligen göra något särskilt lärde mig precis de rätta sakerna? Det finns någon slags mening med det här.

Låt det dö

2011-10-06T22:11:00.000+02:00

Ett slags lugn har lagt sig över hela mig de senaste dagarna. Jag har gråtit hela veckan men av andra anledningar än innan. Jag känner mig lugn igen. Det lilla lugnet har infunnit sig, det fanns nog där hela tiden. Han kanske bara hjälpte mig att hitta det. Jag är inte trasig och fel. Ändå ska jag ta till den stora flykten. Som så många andra så åker jag iväg, inte för att finna mig själv utan istället för att fly från mig själv. Ibland är det bra att fly, få perspektiv på saker och ting. Kanske lär jag mig någonting och växer upp. Kanske gör jag det inte. Kanske glömmer jag honom och faller kär i någon annan, kanske gör jag det inte. Om inte kommer livet bli oerhört ensamt, för det är ensamt att älska någon som inte älskar en tillbaka. Det vet jag. Men Kärlek. Kanske har jag inte gett upp hoppet. Kanske hittar den mig en dag snart. Kanske inte, jag slutade ju leta efter den för flera år sedan, kanske har den gjort samma sak. Mycket kanske idag och även andra dagar. Men det är väl så att jag inte vet någonting.

Du kan omöjligt vara den rätte. Den rätte hade ju känt samma sak! Går vidare på riktigt.

Anna Von Hausswolff – Track Of Time

Postcards from far away

2011-10-04T22:25:00.000+02:00

Om en vecka så är dagen som jag har väntat på här. Känns bra men ändå trist. Arbetar trots allt med väldigt bra människor. Många skratt blir det om dagarna. Ibland känns det som en omöjlighet att skratta eller ens glädjas över saker, ibland är det det enda jag kan göra. Jag hoppas att det kommer bli mestadels skratt framöver. För det blir väl vad man gör det till va? Kanske hittar jag saker som ger den där jäkla glädjen som jag behöver. Kanske gör jag inte det och jag inser att min plats finns här ändå. För jag har haft fel förut. Många gånger. Kanske kanske kanske. Om jag önskar riktigt hårt går det i uppfyllelse då?

Du och jag möter aldrig morgondagen

2011-10-03T23:20:00.000+02:00

Jag har så mycket i huvudet just nu att jag knappt kan koncentrera mig på något. Det blir därför väldigt lite gjort av väldigt många måsten. Men snart ser livet lite annorlunda ut. Snart kommer jag sakna dig någon annanstans. Snart kommer jag kanske sluta att sakna dig. Snart kanske jag inför lite passion i mitt liv istället. Kanske betyder kanske ja.

Förhoppningvis.

Livet måste väl ändå vara mer än det här.

Look at the stars, look how they shine for you

2011-10-02T19:59:00.000+02:00

Coldplay – Yellow

De senaste dagarna så har det blivit lättare att andas. Trots att jag inte är världens gladaste eller lyckligaste just nu så har jag en god känsla. Som alltid egentligen.

Kid's on the run

2011-09-28T18:57:00.000+02:00

Det känns som att jag har en stor klump i magen. Det är något som skaver sönder i huvudet på mig men jag vet faktiskt inte riktigt vad det är. Jag har haft svårt att greppa vissa saker som har hänt det senaste och jag kan inte riktigt förstå hur det blev såhär. Samtidigt har jag svårt att greppa det som komma skall också. Det är mycket just nu och jag hade bara velat att vissa saker var oförändrade. Jag vet att den här känslan kommer att gå över men det är svårt att se hur när det känns som att jag håller på att drunkna.

I figured out why some days feel like ages

2011-09-27T23:02:00.000+02:00

Jag saknar dig väldigt väldigt mycket. Men jag ska sluta med det snart. För det spelar ingen roll om jag gör det och det gör mig bara väldigt ledsen. Ledsen för att jag vet att det inte kommer gå över för att vi ses igen. Men saker och ting har väl en förmåga att gå över till slut ändå, visst är det så?

Ibland är en lögn det finaste man har

Jag har en känsla av att det inte alls kommer gå över snart...

I know what you been up to

2011-09-26T21:15:00.000+02:00

Idag känns det bara som att allt är en enda stor lögn. Ni vet den där känslan man kan få som säger att det är något som är fel med den här bilden. Så känns det nu. Jag orkar inte. Det är inte värt att lägga någon energi på saker som gör mig ledsen helt enkelt. Men, två veckor kvar till ingenting, två månader kvar till någonting.

Går vidare. Igen.

Taking Back Sunday – The Ballad Of Sal Villanueva

The day I break your heart

2011-09-25T19:58:00.000+02:00

Jag har de senaste dagarna fått för mig att allt kommer att ordna sig. Och det är ju egentligen bra när man har den känslan, men samtidigt så tänker jag att det kommer kännas för jävligt om det inte alls stämmer. Saker och ting kanske går helt åt helvete eller så känns det helt åt helvete. I vilket fall så är det inte bra. Jag hoppas att det kommer kännas bra. Att det blir lättare att andas. Men det kan jag inte veta så jag får ta reda på det och göra det bästa av allt. För det är väl så man gör?

Antar att jag måste vara mer öppen, både inför livet och andra människor. Ge det en chans. Jag gjorde det i slutet av förra året och lärde mig hur det känns när man älskar en annan människa på riktigt. Det slutade ju inte lyckligt men det gör inget. Och det har jag sagt innan, det vet jag. Men jag tror nog på det mer och mer för varje dag som går. Jag vet i alla fall att de misstag jag begått om och om igen innan inte kommer att upprepas mer. Så är det med det.

MGMT – Time To Pretend

Plan A

2011-09-24T16:31:00.000+02:00

För att vara en person som inte gillar människor särskilt mycket, så gillar jag desto mer att umgås med de som jag står ut med. Måste därför umgås mer. För när man umgås då pratar man, skrattar och har det trevligt. Och det är sådant man behöver i livet för att må bra. Men det visste jag ju redan egentligen. För det var ju det jag sysslade med innan. Så allt kommer bli bra, typ.

Det borde bli det. Med tanke på att jag har bestämt mig en gång för alla nu.

Everything stays the same

2011-09-22T22:54:00.002+02:00

Jag kan komma på mig själv med att fundera över hur jag överlevde vintern som var. När jag kommer på varför så slutar jag ganska snabbt att fundera över det igen.

Jag har i alla fall bestämt mig för att ta det där steget. Min kropp och mitt sinne skriker att jag måste ta en paus. Jag måste ta ett steg utanför mig själv just nu och intala mig själv att jag är bra. Försöka förstå att jag inte ska behöva ha någon annan som bekräftar mig. Att jag är värd något även om saker och ting går fel och människor kastar bort mig. Det är inget fel i att vara ensam, jag var ensam innan också. Jag måste komma ihåg det, att jag mer var ett tidsfördriv om något. Mina känslor är ändå oförändrade. Det kommer vara svårt att släppa dom, för när man aldrig känt såhär förut så vill man inte att det ska försvinna i första taget även om det är obesvarat. Jag tror inte att jag är rädd för ensamheten ändå, det är mer det att jag är rädd att jag aldrig ska hitta någon att trivas med igen. När det gäller vad som helst. Att bara få ha någon att prata med, om strunt, allvar, vad som helst. Någon att bara vara med, vara ingenting, vara sig själv. Jag hatar att det är såhär, för när jag väl hittar någon som får mig att känna mig bra så förlitar jag mig på den personen. Och det är inget personen ber om. Och då blir det så fel när det sen blir såhär. Men det måste väl finnas någon mer som kan göra att allt inte känns kaos? Jag vet inte. Det här är inte ens kärlek jag pratar om just nu. Jag gav nog upp om den förra veckan. Jag har nog gett upp om det mesta just nu.

Vad skulle jag inte ge för att få prata med min mamma en stund..

You could be happy

I can't remember when I last saw you laughing

2011-09-21T18:48:00.001+02:00

Jag har bestämt mig. Jag har ingen att bry mig om och det finns ingen som behöver mig här. Så jag har ingen anledning att hänga kvar. Jag tror knappt att någon kommer märka att jag befinner mig någon annanstans mer än jag själv. Jag är en överflödig människa för tillfället, gör ingen som helst nytta. Kanske låter jag ofta dramatisk och överdrivande. Men testa själv att ha absolut noll personer att prata med. Testa själv att ha absolut ingenting som är värt något. Testa sedan att hitta någon eller några som du trivs med och som gör att du i alla fall känner dig viktig någon gång i veckan. Testa sedan att vara tvungen att gå tillbaka till noll, bli bortkastad av de personer som du bryr dig om. Efter du gjort detta berätta gärna då om du själv tycker att du är värd något.

Håkan Hellström – Brännö Serenad

Kanske, tänk om

2011-09-20T22:34:00.001+02:00

Jag har varit mer arg än ledsen den senaste veckan. Eller både ock. Svårt att avgöra. Arg på livet, på människor, på mig och på dig. Det känns alltid som att jag aldrig får hela sanningen. Det är något som fattas. Något som gör det hela vettigt, en enda mening som saknas i det som det talats om. Och gör det inte det så tänker jag inte spela med mer. Då hoppar jag av och tittar på resten av livet. För om det inte finns saker som inte blivit sagda så blir det nästan alldeles för krångligt för att hänga med. Men bara nästan. I vilket fall så känner jag mig värdelös den mesta tiden. När det gäller allt. Hur mycket kan man egentligen vara värd när allt alltid går fel? Inte så mycket va? Jag vet att jag inte är en trevlig, underbar, fantastisk tjej. Jag är elak, arrogant och bara allmänt otrevlig. Kanske ska lägga av med att vara sarkastisk. Eller skaffa den där glimten i ögat som typ förtar hela grejen men som gör att andra hatar en mindre. Kanske ska börja gilla människor mer, under en längre tid. Låta dom göra ett intryck mer än det första. Inte för att jag får den chansen, men kanske om jag ger den till andra? Jag ogillar ju inte alla människor, även om det låter så. Men en hel del. Kanske ska sluta visa det så tydligt när det är så? Bli snäll, trevlig, underbar och fantastisk. Eller så är jag redan det utan att jag vet om det. Kanske ska jag ha lite mer tro på mig själv? För det finns ju folk som har sagt att jag är allt det där bra. Och dom ljuger väl inte? Kanske om jag intalar mig själv att jag är bra så blir jag till slut det.

Kanske kommer någon älska mig då.

Let's write something down

2011-09-19T21:51:00.000+02:00

Fan fan fan. Det är ju nu jag ska ta det där steget och våga. Leva lite. Inte bara tänka som alla andra gör. Jag behöver inte tänka på det viset. Jag har ingen annan än mig själv att tänka på eller att ta hand om. Varför är jag rädd för något som jag vill? Är det för att jag vet att det inte är det jag verkligen, verkligen vill? Är det för att jag faktiskt också vill ha någon annan att tänka på, att ta hand om? Är det för att jag har insett att jag en dag vill ha det där familjelivet men att jag kanske inte kommer att få det för att jag avskyr människor? För jag gör nog det. Jag tröttnar så lätt på andra. På folk som inte ger mig någon som helst stimulans. Jag menar det är alltid lätt att hitta någon att fördriva tiden med, men att hitta någon jag trivs med är svårare. Det är därför saker och ting känns så fel i livet just nu. För jag fann någon som inte ens kunde göra mig sur, och det vet den som känner mig att det är ovanligt. Jag har ett för jävligt humör och det är jag medveten om. Men jag har varit annorlunda det här året. Den där förändringen jag alltid velat ha i mig själv dök äntligen upp.

Folk säger ju att det alltid dyker upp någon ny, att man ska släppa det, att man förtjänar någon bättre. Ja och det är väl sant. De flesta förtjänar att bli älskade. Och det är väl ingen idé att hålla fast vid någon som inte ens tror att det skulle kunna bli på riktigt. Hur man nu kan säga så utan att kunna svara på varför är ju en bra fråga dock. Jag kommer säkert börja tro på det också snart. Det brukar ju bli så, även om inget varit som det brukar hittills. Så jag får leva med det här. En dag kommer det komma någon som jag står ut med den mesta tiden. För vi är faktiskt inte menade att leva ensamma. Bara så ni vet.

Plans

2011-09-19T21:31:00.000+02:00

Det känns verkligen som att livet går bra nu. Inte. Alls.

Något som känns jobbigt just nu är att antingen har jag tre veckor kvar på jobbet eller så har jag mer än tre veckor kvar. Jag hoppas att jag inte får förlängt, så jag slipper ta ett sådant beslut. Och samtidigt vem vill i dagens samhälle inte ha förlängt kontrakt med sitt jobb? Jag. Och det kan man ju ifrågasätta både en och fem gånger. För det har jag gjort. Men det skulle vara en sådan lättnad att veta att jag inte tackade nej till ekonomisk trygghet, utan att jag inte hade något val. Det hade känts så mycket bättre.

Orkar verkligen inte med någonting just nu.

Terrible town

2011-09-18T23:22:00.000+02:00

Så jag har ju insett att jag inte kan skjuta livet på framtiden. Men ändå känns det som att det är just det jag kommer göra. Det är därför det hade varit så skönt om någon bara bestämde åt mig. Men det fungerar ju inte så. Jag måste ju ta mina egna beslut. Jag vet inte ens vad det är som stoppar mig. Vad är det som tar emot så? Jag avskyr ju det här stället mestadels. Jag avskyr ju hela min tillvaro här. Det enda som är bra här är min familj. Som har egna familjer och egna liv nuförtiden och jag måste skaffa mig det också. Inte leva i utkanten av alla andras liv hela tiden. För det är vad jag gör. Och det är ju verkligen inte så det ska vara. Ska jag anta att jag gör ett aktivt val den närmaste tiden att förändra mitt egna liv nu då? Jag hoppas det. Om jag bara gör det där valet att inte ha den där tryggheten som det bekanta ger.

Kommer det någonsin bli bra?

You let the devil in your own home

2011-09-17T21:14:00.000+02:00

Typhoon – The Honest Truth

Det är lördag. Idag är ingen bättre dag än någon annan just nu. Har letat eftet min aptit idag. Hittade den inte så jag sov istället.Och tittade på ett program om rymden. Förstod ingenting för jag tänkte på annat. Lite så som det brukar vara. Försökte klura ut vad jag borde göra. Jag kom såklart fram till massa bra saker. Som alltid. Så jag tänker att jag kanske borde ta tag i det den här gången då. Nu när han ändå är borta. Det som varit fint och bra det här året. Borta. Så jag kan göra allt som jag alltid velat när oktober kommer. Och det är väl bra...

The honest truth

2011-09-17T00:24:00.000+02:00

Jag tror att jag behöver någon som tar mina beslut just nu. Jag behöver att någon säger till mig vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen. Jag trodde att det skulle vara så lätt att ta ett beslut utan något som hindrar mig. Inte för att något egentligen har hindrat mig innan heller. Men vissa saker är faktiskt värda att stanna för. Värda att tänka om för. Men nu när jag inte behöver tänka om eller ens tänka överhuvudtaget så har jag inte en aning. Det är som om något har lagt av inombords. Eller så behöver jag bara rycka upp mig och sluta vara så jäkla sorglig.

We are nowhere and it's now

2011-09-15T22:45:00.001+02:00

Jag hatar uttrycket "ibland måste man dö lite grann för att kunna leva". Men det är precis sådan jag är. Jag kan ha det helt klart för mig vad jag vill, men så snurrar jag in på annat och liksom tappar bort mig själv i mig själv. Oftast är det när jag är glad som det blir så och så händer något som rycker upp mig ur det och allt står plötsligt helt stilla. Det här har hänt mig två gånger det senaste halvåret. Men jag vet inte om jag faktiskt har någon som helst aning om vad jag vill ändå. Jag har från så många håll, som inte ens vet om hur jag känner, fått höra hur man måste ta tillvara saker, uppleva det man vill och helt enkelt leva. Livet är för kort. Jag om någon borde veta att livet kan vara orättvist kort. Det är vad jag har gått och tänkt på idag. Att sedan kanske inte kommer. Det låter så klyschigt men jag vet ju att det är så så varför håller jag på som jag gör? Jag tog ett steg genom att berätta om mina känslor för den personen som betydde något. Nu måste jag ta nästa och göra de saker jag drömmer om. Drömmarna måste bli verklighet. Jag måste våga något nån jävla gång.

En helt omotiverad bild

Separation road

2011-09-14T23:12:00.000+02:00

Och så kommer det lilla lilla mörkret fram. Och jag inser att jag är så jävla ensam. Det är svårt att greppa. Jag vet att min familj finns här när jag behöver dom, men dom har sina egna liv och ska inte behöva ta hand om mig hela tiden. Saken är väl den att jag varit ensam hela tiden, det var inte något jag blev häromdagen. Men det kändes mindre ensamt att ha någon att bara luta sig emot. Det fick mig i alla fall att känna att jag hade någon sorts plats i livet. Nu, herregud, jag vet verkligen inte var jag ska göra av mig själv. Det finns absolut ingenting för mig att hänga kvar här för och det känns.. så väldigt ledsamt. Och jag vill verkligen inte att mitt liv ska vara så. Men väldigt länge så har det känts helt omöjligt, mer just nu kanske, att jag någonsin ska hitta någon eller något som får mig att känna mig rätt. Det låter tarvligt, det dyker ju alltid upp någon säger alla. Ja, det var ju det det gjorde. Och svaret man får då är att det dyker upp någon annan igen. Men det är ju inte det som är problemet, för det är jag helt övertygad om att det göra. Problemet är ju att det är så få som jag faktiskt står ut med, ännu färre som står ut med mig dessutom. Jag är en person som alltid har tvivlat på alla jag träffat, med rätta. Jag gjorde inte det den här gången och det är så olikt mig. Trots att jag egentligen hade alla skäl att tvivla. Så hur stor är chansen att det dyker upp en till människa som får mig att känna att jag är bra ändå?

Det handlar egentligen inte så mycket om kärlek på det viset. Att jag älskar den här personen som jag gör är mer för att han fick mig att tycka om mig själv. Att jag kan må bra, vara lugn och stå ut med livet som det är. Jag vet inte om han förstod att det är så det är. Fast det spelar ju ingen roll längre. Min kärlek blir ändå inte värt något. Och det, om något, gör ont.

Tyst nu

I was walking with a ghost

2011-09-14T19:41:00.000+02:00

Idag har väl inte varit en dag värd att minnas men jag vet inte. Jag hade en dröm inatt som var bra och gjorde mig glad, trots att det bara var en dröm. Har perioder då jag drömmer om ungefär samma saker och samma person ibland, och det är intressant för jag har egentligen aldrig umgåtts med personen ifråga. Men något ska man väl ha när saker och ting är lite sämre än vanligt?

Jag har fått lov att stänga av min tankeverksamhet nu igen för att inte tappa fotfästet helt. Men jag vet inte, det känns ändå som att saker och ting kommer att ordna sig riktigt bra. Jag är hoppfull och tror inte att det där avgrundshålet håller på att bli för stort för att ramla ner i. Allt det här känns dock så onödigt och trist men man kan inte tvinga en annan människa att träffa en. Hur gärna man än vill göra just det. Jag vill så gärna känna att det här är det bästa för mig, på riktigt. Får fortsätta att intala mig själv det. Till slut lär det bli sant. Det enda problemet är att jag känner mig fullständigt värdelös just nu. För jag menar om en människa inte ens tycker om en efter flera månader ihop så lär väl ingen annan göra det någonsin heller?

Kanske är jag rädd för att vara ensam ändå..

Tegan – Walking with a Ghost

But right now everything you want is wrong

2011-09-13T21:18:00.001+02:00

and right now all your dreams are waking up

Den här dagen har varit katastrofalt dålig. Det är alldeles för mycket ändringar i mitt liv just för att jag ska klara av det. En sak i taget tack. Jag fick idag frågan "Hur mår du?" med följande kommentar "Du ser helt förstörd ut!" trots att jag svarade att allt var fint med ett leende. Just där och då ville jag bara börja gråta igen. Men jag ska inte gråta mer. Jag kommer att klara mig fint. Jag har gått sönder förut och jag vet hur man lagar mig igen. Jag vet att det inte är någon idé att gå och gråta över något som jag ju vetat om skulle komma. Men man är aldrig riktigt beredd på hur ont det gör trots att man försökt stålsätta sig.

Jag förstår ju att det här är det rätta. Att jag bara måste acceptera det även om det känns fel för sådant är livet. Fast egentligen vet jag inte riktigt. Det är ju meningen att jag skulle vara glad. Inte känna såhär. Men jag ser det som ett tecken. Ett gott tecken på att jag borde följa mina drömmar. Om 20 dagar har jag inget som hindrar mig. Så vi får väl se vad som känns rätt den dagen. Något måste ju kännas rätt då?

Albin Gromer – Tillsammans

Home is nowhere to be found

2011-09-12T23:29:00.000+02:00

Det känns som att jag ska bryta ihop helt och fullständigt. Men det kan jag inte och jag vill det inte heller. Så jag får ta djupa djupa andetag och rensa huvudet när det håller på att brista. Jag får låtsas att allting är bra. Låtsas att ingenting någonsin har hänt. Jag får gå vidare utan att bryta ihop. För jag har inte tid med det. Jag har inte ork till det, för bryter jag ihop den här gången så vet jag inte riktigt hur jag ska komma ur det. Jag får minnas att jag lärt mig saker. Jag har lärt mig hur det är att älska en annan människa utan förbehåll. Jag har lärt mig hur det ska kännas inombords, hur det är att vara lugn och harmonisk. Det enda jag kan göra nu är att försöka hålla kvar den känslan även om den som skapade det är borta.

Jag fixar det här. För det gör jag väl?

The hour we knew nothing

2011-09-11T22:48:00.000+02:00

Ibland händer saker som får en helt ur balans. Både bra och dåliga saker. Jag börjar dock tröttna på att det bara blir sämre och sämre saker som sker. Nu igen. Att bli kär är ju inte alltid något bra, speciellt när det inte är besvarat och man helt plötsligt får leva utan den andre personen helt. Det är jobbigt hur man förlorar kontrollen över sitt egna liv. Helt plöstligt är det någon annan som bestämmer hur man kommer att må den närmaste tiden. Och jag har ingenting att säga till om. Jag antar att jag kommer inse att det var det bästa som kunde inträffa men jag vet inte. Jag har precis lärt mig hur det ska kännas när man är kär på riktigt och egentligen är det väl inte mer än rätt att det blivit som det blev. På något vis. Bara för att det känns rätt så behöver det inte vara det. Så.. jag har lärt mig att älska en människa på rätt sätt men också .. något annat?

Hörrni, jag förstår inte alls vad det här skulle vara bra för faktiskt. Jag pallar fan inte ibland. Jag är så trött på att misslyckas med precis allting. Allting känns jävligt fel bara. Hur kan någon som sagt att denne inte vill ha en ändå göra en glad när man tänker på personen? Jag fattar ingenting.

..and then there was nothing

2011-09-08T00:05:00.000+02:00

Jag vet inte om det är för att jag är sjuk som det känns som att jag har tappat precis allt. Eller om det är en blandning av allt som pågått det sista. I vilket fall så är jag less på det.

Jag vet att det finns vissa förväntningar på mig som jag borde leva upp till, men jag orkar inte med den pressen. Jag har inte en aning om vad jag vill med mitt liv just nu. Det jag trodde att jag ville är jag inte så säker på längre. Eller jag är det fast ändå så finns det en del saker som gör att jag känner att jag måste stanna här. Jag vet att det inte är så men ändå. Jag kan inte sätta ord på saker och ting för tillfället.

Jag mår inte bra och måste hitta något som känns meningsfullt. Igen. Antar jag. Det där med att jag säkerligen kommer leva ensam känns inte så väldigt lockande längre. Att jag skulle leva ensam beror bara på att jag tröttnar så lätt på människor. Att tröttna och aldrig lyckas bli kär är ju som upplagt för att förbli ensam. Så kanske är det karma när folk får mig att känna mig värdelös. För jag gör samma sak med andra. Så kanske ska jag bara skippa kärlek och slippa känna mig bortkastad själv? Jag vet inte. Det finns ju knappt en röd tråd i de här tankarna.

Silent alarm

2011-09-05T14:35:00.000+02:00

Att bli sjuk just nu känns ju som en fet jävla smäll i ansiktet. Jag. Orkar. Inte. Jag orkar inte vara bitter och negativ men det är jag. Så in i helvete också. Problemet är att jag inte ens kan vara arg på eller hata vissa människor just nu. Det känns så meningslöst. Jag är trött på att vara arg, har inte kunnat vara arg på riktigt på så väldigt länge. Och det är väl något bra?! Men det känns inte bra, jag vill vara arg och ledsen. Jag vill skrika och anklaga någon men jag kan inte med att göra det. Någon förtjänar inte det, fast egentligen gör någon det, fast nej egentligen inte. Egentligen.

Jag har i alla fall lärt mig saker nu igen. Jag har lärt mig att äkta känslor aldrig får en att tvivla och det ska jag komma ihåg nästa gång jag blir kär i någon. När det är på riktigt så vet man, man behöver aldrig fundera på för- och nackdelar med personen, man bara accepterar verkligheten. Jag har aldrig varit med om det innan. Jag har bara varit rädd för ensamheten. Vet inte om det är bra eller dåligt om jag inte är det längre faktiskt. Jag lär ju bli så väldigt ensam hädanefter.

Veronica Maggio – Mitt hjärta blöder

Vi är förlorare

2011-09-05T00:25:00.000+02:00

Ibland så bara dör jag inombords. Så är det just nu. Jag har tappat den där gnistan som behövs. Jag vet att den kommer tillbaka förr eller senare men just nu känns allt som en enda stor omöjlighet. Egentligen är det väl inte något problem att det blir såhär, men det händer mig alltför ofta. Ibland känns det som att jag inte bara dödar min egna glädje utan alla andras, som kommer i min närhet, också.

Jag kanske inte är lätt att älska eller att ens tycka om, men det är å andra sidan inte många som är det egentligen. Men jag börjar känna att jag kanske förtjänar lite mer än det jag fått hittills? Eller tror jag att jag är en bättre människa än vad jag egentligen är då? För jag utgår ju ifrån att jag är det när jag säger mig förtjäna mer. Jag är i vilket fall trött på att alltid omge mig med människor som får mig att tycka att jag är en värdelös vän och människa överhuvudtaget. Man kan ju tycka att jag har gått igenom tillräckligt för ett liv för att faktiskt förtjäna någon slags glädje i livet.

Inte lycka. Lycklig är jag. Jag är lycklig som har det jag har i mitt liv. Med tanke på allt som skett så är jag väldigt lycklig över det jag har. Men det som behövs är glädjen, alla kan vara lyckliga, men att hitta den sanna glädjen i livet är svårare tror jag.

Frågan är hur mycket en enda människa klarar av att utstå under en livstid för att inte förlora hoppet. Ibland kan jag tycka att jag har blivit prövad alldeles för mycket under mina 23 år. Prövad alldeles för länge i vilket fall. Antar att jag får leta upp den där glädjen och få ett slut på det här. För det funkar inte längre att jag ska må såhär hälften av tiden. Jag menar jag är inget offer. Det här är bara onödigt.

Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd
Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar
Jag tror du söker efter mer än du ser
Men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar

Kan inte vänta mer

2011-09-03T00:17:00.000+02:00

Thomas Stenström – Detsamma

Walking with a ghost

2011-08-31T23:38:00.000+02:00

Just nu så vill jag bara spy på hela tillvaron. Trycker undan sjukt mycket känslor just nu och vem som helst kan ju räkna ut hur det får mig att må. Men det är ändå skönt att veta att jag bara har mig själv att skylla för det. Eller skönt känns det inte men lättare.

Jag antar att det är dags för mig att gå vidare i livet ändå. Oavsett om jag inte sagt ett smack om hur jag känner till den personen som räknas så har jag börjat inse på riktigt att det inte spelar någon roll. Då hade jag inte suttit just här idag. Då hade jag inte blivit lämnad i en stad som jag avskyr den mesta tiden. Kanske om jag hade sagt något så hade det blivit annorlunda men jag gjorde inte det och nu är det försent sen långt tillbaka. Det gör mig ledsen men jag vet sen tidigare att livet går vidare. Det finns annat att ta sig för och nya människor att träffa. Sådant är livet, lev med det, lev med det.

Deportees – Islands & Shores

Ibland är en lögn det finaste man har

2011-08-28T23:25:00.000+02:00

Jag vet inte varför men livet känns tomt just nu. Det behöver och borde verkligen inte göra det, men ändå är det den känslan jag har. Det är snart höst på riktigt och jag som brukar gilla hösten ser bara en enda lång, tom tid.

Det är först nu som jag börjar inse hur jag känner inför vissa saker här i livet, inför vissa personer. Jag har egentligen vetat om det väldigt väldigt länge men har väl hoppats att det skulle försvinna. Hur jag nu kunde inbilla mig något sådant. Det enda problemet är väl att det som jag har känt och velat så länge nu aldrig har blivit sagt och kommer aldrig att bli sagt på det viset heller. Men jag tänker säga det nu, även om det är försent så är det väl bättre att få det sagt någon gång ändå? Livet kommer aboslut inte bli som jag hade velat fast det blir antagligen som jag hade tänkt mig.

I know you have a heavy heart, I can feel it when we kiss

I'm a little tensed when I'm in love

2011-08-16T23:47:00.000+02:00

Nej. Jag antar att det får vara slut på grubblandet och dags att jag bara bestämmer mig. Det är ett år som mest, vi snackar om. Ett år, vad hinner hända? Typ ingenting.

Så jag bestämmer mig alltså för att leva mitt eget liv istället för att leva vid sidan om i andras. Jag tror det i alla fall. Men man vet aldrig med mig, har säkert ändrat mig imorgon för att ändra mig i övermorgon igen.

Egentligen så är jag inte på det klara med någonting här i livet just nu, men det jag måste hitta glädjen, måste hitta människor som gör mig glad och inte drar ner och förstör mig på det sätt som andra redan gjort. Det är inte det att andra ska göra det åt mig, men man mår alltid bättre om man har människor som man kan och vill bry sig om i sitt liv, fler än de jag har såklart.

Det är såhär i efterhand som man inser hur vissa personer har behandlat en och hur man alltid anklagat sig själv att vara en dålig vän när det i själva verket ofta var tvärtom. Helt enkelt så lär man sig under livets gång.

When you don't know what to do, walk fast and look worried.

October

2011-08-04T23:52:00.000+02:00

Jag skulle vilja påstå att jag är rädd för att leva och göra saker för att jag ska missa andra saker. Så istället för att göra något så gör jag inget och missar därmed precis allt.

Jag har under många år haft människor i mitt liv som på ett eller annat vis kvävt mig. Det är först såhär i efterhand som jag insett vad som var felet. De personerna finns inte längre kvar i mitt liv. Kanske har jag blivit mer ensam än någonsin tack vare det men jag mår bättre. Och jag har insett att jag kastat bort år på andra människor, det känns som att det är dags och helt okej om jag gör det jag verkligen vill utan att tänka "tänk om".

Visst brukar jag tänka på mig själv. Jag är som de flesta, egoistisk, det är inget jag någonsin har förnekat. Men trots det så finns det saker som jag kan göra för att bli mer lycklig. Och jag är ju trots allt den enda som kan göra mig lycklig på riktigt i slutändan. Det finns alltså bara en sak att göra, det jag tjatat om i flera år nu.

Nothing new

2011-07-30T12:46:00.000+02:00

Jag kan inte bestämma mig. Jag kan inte förstå vad det är jag känner och inte känner. Sommaren är snart slut och det börjar bli dags att ta ett beslut. Vad är det som hindrar mig? Finns det ens något som hindrar mig ifrån det? Finns det ens något att stanna för? Antagligen inte. Vissa frågor vill man inte ställa för man har egentligen redan svaret men det gör ändå alldeles för ont att höra svaret från personen man frågar.

Melissa Horn – Jag kan inte skilja på

All good things now come from you

2011-07-21T02:11:00.000+02:00

Jag vet inte om jag mår bra eller om jag mår fruktansvärt dåligt. Det är hela det här med livet. Det känns som att alla runt omkring mig har någon slags plan, att de har börjat hitta sin plats i livet. Jag är inte där. Inte alls. Jag vet var jag hade velat vara men det kommer aldrig bli så tyvärr. Kanske är det lika bra?

Play the world

2011-07-10T00:03:00.000+02:00

Känslan jag har ikväll är att antingen så händer det något av substans, eller ja jag gör något med mitt liv, annars kan jag likaväl lägga mig ner och dö redan nu.

det kan inte fortsätta såhär. Jag kan inte stå och se på när livet bara rusar förbi. Jag vet mycket väl varför jag gör det, men det är bara att släppa det och ta tag i mig själv. Jag kommer gå under annars. För helvete. Jag har så mycket mer att ge och upptäcka än det här.

Lite såhär

2011-07-08T23:05:00.000+02:00

Säkert! – Tyst nu

Through my eyes

2011-07-08T01:50:00.000+02:00

Jag vet att jag borde vara riktigt pepp och på hugget över allt som ska ske. Men det är jag inte. Inte det minsta faktiskt. Jag är bara trött och orkar faktiskt inte tänka på allt som måste planeras och fixas och sådär. Det enda som egentligen engagerar mig är min systers graviditet. Där är jag med. Men när det gäller mitt eget liv så orkar jag inte bry mig alltså.

Men det börjar bli dags att växa upp. Dags att bestämma sig för någonting någon gång här i livet. Kan inte fortsätta såhär i vilket fall som helst. Då går jag under.

Ibland behöver man fan bara någon som säger att den finns där för en, på riktigt.

Push it

2011-07-06T12:24:00.000+02:00

Oinspirerad och trött.

Nina Kinert – Push It

Live and let be

2011-07-03T22:40:00.000+02:00

Idag har varit en bra dag. Har spenderat den vid havet. Bara varit, inte funderat. Inte just då i alla fall. Tråkigt nog så var det en lång bilresa hem och det var svårt att koppla bort det som dök upp. Men jag kom som vanligt fram till det som jag alltid kommer fram till och det är väl något slags tecken ändå?

Är och har varit sjukligt trött i flera dagar nu. Tror tyvärr att mitt psyke börjar bli lite överhettat. Dags att dra i nödbromsen lite faktiskt.

Såhär fast ändå inte

Jag vill ha allting

2011-07-03T00:25:00.000+02:00

Jag vet att det bara är sommaren som ska passera för att att jag ska nå mitt mål. Eller en del av mitt mål. Men saken är den att jag säkert bara kommer stå och titta på när livet passerar, som vanligt. Eller är det bara nu? Är det bara nu när jag känner att jag har fastnat och vill lägga mig ner och gråta? Eller har jag den känslan för att jag inte alls är säker längre. För att magkänslan säger att jag har hittat det jag alltid sökt efter, lugn och harmoni.

Jag vet inte hur jag ska kunna söka efter en känsla som jag redan har. Jag vet inte hur jag ska kunna lämna det som ger mig den. Jag kan inte förstå hur jag klarade mig innan. Jag kan inte förstå hur jag ska kunna klara mig utan dig. Hur klarade jag mig innan dig? Gjorde jag ens det? Hur ska någon annan kunna leva upp till det här?

Jag är inte så säker just nu..

Vad ska jag göra

2011-07-01T23:49:00.000+02:00

Jag har nog insett att jag inte lever livet överhuvudtaget. Jag ser dagarna som en transportsträcka just nu. Mitt mål ligger i oktober.

Jag är helt på det klara med vad jag vill göra, men ändå så är jag inte det. Det händer så mycket i livet här att jag egentligen inte vill missa något. Men då stannar jag ju inte för att leva mitt liv utan för att vara en del utav några andras liv. Så det är väl inte egoistiskt av mig att vilja åka trots allt? Eller? Det känns som det, egoism. Men familjen finns väl alltid där ändå? Även om man kanske sviker dom en aning? Det är väl det som är grejen med familjer, att man alltid finns där genom allt?

Inte för att på något vis vara någon som jagar efter kärlek längre. Men det verkar inte finnas någon sådan här för mig just nu. Det jag menar är att ska man ge upp något som betyder något så är det för kärleken och någon man verkligen står ut med. Och även om jag skulle kunna ge precis allt till någon så gör jag inte det. Inte för att jag inte kan, jag kan men jag vill inte. Eller egentligen vill jag men jag vill inte ge det till någon som inte vill ha det. Som inte vill ha mig. Men jag är ändå lycklig nuförtiden. Det måste i alla fall vara såhär lycka känns. Jag är inte säker för jag har aldrig mått eller känt såhär innan. Kanske är det för att jag inte längre jagar efter kärlek, inte söker efter någon att älska som har gjort att jag hittat någon som jag egentligen skulle kunna dela livet med? Kanske är det därför jag är nöjd med livet? För att jag bara låter det vara utan att tänka efter för mycket?

High drama

2011-06-20T23:06:00.001+02:00

Jag har haft en riktigt dålig dag. Det har varit en del små motgångar det senaste och jag kände att det som hände i helgen tillsammans med den här dagen var tillräckligt. Jag måste ta någon sorts semester. Jag orkar faktiskt inte. Jag är psykiskt utmattad. Självklart så har jag försökt förtränga det hela men efter att ha tänkt efter så har jag insett att jag verkligen inte kan fortsätta såhär. Nu lever jag för oktober. Efter det så tänker jag leva för mig själv.

Sadness is a blessing.

2011-06-19T23:25:00.000+02:00

Ibland har man stunder då man ser livet alldeles glasklart. Ibland har man stunder då man bara har en klump i magen. Dagen jag vetat skulle komma, kom. Jag hade inte en aning om att det skulle göra sådär ont. Dock så blev det inte som jag trodde. Det blev bra istället för dåligt och ingen är gladare än jag för det.

Jag har valt att aldrig be om någonting mer än det som varit. Det är ett aktivt val jag tagit trots att jag känner det jag känner. Jag kan inte annat än att tycka att det är ett bra beslut. Jag har aldrig känt på det här viset såhär länge för någon innan. Och jag tror att det beror på att jag inte känner mig fast. Jag är allergisk mot att känna mig fast som man kanske redan har förstått. Det här som jag ändå har tillsammans med personen är det bästa som någonsin har hänt mig. Jag har aldrig mått så bra inombords som nu. Visst finns det stunder då jag vill att vi skulle vara ett Vi istället för bara det som är. Och en dag kommer kanske den känslan att bli större och vara det jag vill. Inte kanske, den dagen kommer att komma. Jag har insett att jag visst vill ha en egen familj en dag, ett hem, ett barn eller två. När den dagen kommer så vill jag att det är samma person som nu som jag måste säga det här till. Även om det kommer innebära något slags slut så vill jag ändå tro att den här känslan som jag har är the real deal. För jag kommer tyvärr aldrig vinna hans hjärta.. jag har förlikat mig med det. Det är en liten uppoffring för att ändå få känna det jag gör idag.

En dag kommer jag nog också bli älskad för den jag är..

Jag kommer aldrig ångra det här. Det finns bara en sak jag ångrar i hela mitt liv...

Resten av ditt liv

2011-06-13T22:05:00.000+02:00

Jag vet inte. Var iväg på miniminisemester i helgen. Det kändes inte ens skönt att åka hem. Sådär som det brukar kännas. Jag kommer ingen vart och jag börjar bli uttråkad. Måste ha en ny utmaning, måste få en ny utsikt. Borde söka jobb långt härifrån. Eller bara en bit. Måste bli inspirerad igen.

I know it doesn't make sense

2011-06-09T11:01:00.000+02:00

Egentligen så handlar väl saker och ting inte om något annat än lycka. Gör jag dig lycklig? För det är ju egentligen det som betyder något för mig. Det är ju egentligen det enda jag bryr mig om. Att du är lycklig.
Det andra spelar inte så stor roll. Men helst vill jag vara den som gör dig lycklig..

Har tänkt på det här länge. Verkligen tänkt.

2011-06-09T00:16:00.000+02:00

Jag ska på riktigt sluta ångra saker. Jag ska på riktigt sluta oroa mig över småsaker. Jag ska på riktigt sluta fundera över saker som gör mig nedstämd. Jag ska på riktigt alltid försöka vara positiv. Jag ska på riktigt bara flyta med i livet så ofta som möjligt. Jag ska på riktigt börja uppskatta livet för alla dess upp- och nedgångar. Jag ska på riktigt ta reda på varför du gör mig lycklig. På riktigt. Så gör du det..

Why won't you save me from this town

2011-06-07T00:24:00.000+02:00

När något gör en så glad att man börjar gråta då vet man att det är något bra på riktigt. Jag har den känslan nu. Det är över en väldigt liten och simpel sak. Några timmars semester. Det är väl det och den här känslan av att veta vad jag känner och vill som gör det tillsammans. Jag tar gärna vara på den här känslan av lycka så mycket det bara går. För jag vet att den inte kommer vara alldeles för länge. Utan den kommer väldigt väldigt snart försvinna och jag kommer stå ensam kvar i en helt annan känsla.

Saken är den att även om jag vetat om det här väldigt länge så kan man inte förbereda sig för framtiden på det sättet. Saker och ting behöver inte alls bli som jag tror, det kan bli helt annorlunda. Det kan bli bra, det kan bli dåligt och det kan bli helt okej. Innerst inne så tror jag väl mest på helt okej scenariot. Och det beror på att jag har någon slags plan.

Men tills vidare så gråter jag i alla fall av lycka.

I may be a fool

2011-06-05T21:23:00.000+02:00

Jag kanske är väldigt upprepande på den här bloggen men det är väl just samma tankar som hamnar här antar jag.

Jag vill i alla fall tro att jag är på rätt väg i livet just nu. Det känns som att det kan hända lite vad som helst på den här vägen, men det känns som att det bara är bra saker. Eller så är det känslan av att ingenting ligger utom räckhåll, bara man kämpar och verkligen vill någonting så går det.

Jag är som sagt på en lycklig plats i livet just nu.

Dance with somebody

2011-06-05T18:43:00.000+02:00

Idag är en sådan där dag då det känns som att jag lever i radioskugga. Ingen kontakt med omvärlden. Eller omvärlden besvärar sig inte att svara mer kanske. Sådant är ju ganska ovanligt ändå, kanske att det är något vi behöver i dagens samhälle? Lite tystnad..

I do know this

2011-06-05T00:08:00.000+02:00

Det har varit mycket funderingar det senaste. Men ändå har livet känts lugnt. Jag antar att det är för att för första gången på flera år så har någon slags plan verkligen börjat ta form. Vetskapen om att jag verkligen kan välja hur jag vill spendera de kommande åren har gett mig ett otroligt lugn i själen. Livet måste få ta tid. Jag kan inte stressa igenom det för då missar man de små sakerna.

Jag har även en gång för alla erkänt för mig själv att jag är kär i en person. Jag kommer antagligen inte erkänna detta för personen i fråga men det gör mitt liv något lättare ändå.

Allt det här leder till slutsatsen att livet blir vad man gör det till. Och just nu är det nog fantastiskt även om jag tvivlar vissa dagar.

It's far too early in the morning

2011-05-27T10:01:00.000+02:00

There goes the fear

2011-05-24T09:57:00.000+02:00

Please, Please, Please, Let Me Get What I Want

Ny dag, nya möjligheter!?

Jag vill verkligen bara få en bra vecka, än sålänge så känns den sådär. Den har egentligen bara varit bra hitills men jag har någon konstig känsla som säger något annat. Livet känns rätt konstigt överlag just nu. Har drömt om i stort sett samma sak i några veckor nu. Och det är riktigt verkliga drömmar, lite mindfucking. Att vakna med ett ryck varje natt för att det blir alldeles för verkligt är inte det optimala när det tar en stund att lugna ner sig och somna om efteråt. Det är egentligen fina drömmar men det känns lite skumt.

Antar att det är dags att ta tag i livet igen..

I can't seem to make you mine

2011-05-24T00:34:00.000+02:00

Ibland så blir man besviken på saker och ting. Och sådant är ju livet.

Ibland blir man besviken på andra människor.

Jag begär inte så mycket när det gäller en viss person, jag säger inget som kan kännas pressande och stressande. Det är inga stora ord eller ens något som kan uppfattas som något mer. Inte ifrån någon utav oss. Så jag försöker ta tillvara på de små sakerna, de små orden, det som egentligen inte märks. En blick här, en beröring där och ett ord i en annars obetydlig mening. Jag begär inte mer för jag vet att jag inte kan begära något utan att allt upphör. Och bara där bör en varningsklocka ringa. Men det gör inte det, för den här känslan som jag har, den har jag aldrig upplevt innan. Den här harmonin och lugnet som genomsyrar mina tankar är inte något jag tidigare har upplevt. Det är väl antagligen därför jag accepterar hur läget är? Och det där väl därför jag för det mesta är glad för vad jag "har"? Ja antagligen.

Har för övrigt fått glada nyheter idag och längtar nu efter vintern, jag har i veckan agerat hårmodell och därmed klippt av mig håret.

Bara nu

2011-05-19T22:30:00.000+02:00

Ni vet, jag hinner inte riktigt med i livet just nu. Det är saker som ska göras, människor att träffa och jag hinner inte med. Eller hinner med gör jag verkligen, men jag tänker att veckan är lång, men det är den inte! Det är redan fredag imorgon, dagskifts veckan är över och nästa helg fyller jag år. 23. Närmare 25 än 20. Herregud, jag kommer inte hinna med det heller, snart typ imorgon kommer det kännas som, så sitter jag här och skriver att jag fyller 25 eller till och med 30. Ojoj.

Trots att jag inte hinner med så har jag haft en bra men trött vecka. Mycket skratt! Speciellt idag, jag älskar min familj så väldigt mycket och är otroligt tacksam för det hela.

Hade tänkt sova. Har drömt samma dröm i olika tappningar i flera veckor nu. Samma människor och samma omgivning. Det är en bra dröm, väldigt trevlig. Ibland undrar jag dock hur vissa personer hamnat i den. Oh the wonders of my mind!

Har dessutom klippt mig. Oj. Har dessutom bestämt mig för min första tatuering.

See the sun

2011-05-15T22:12:00.000+02:00

Visst är det konstigt att man kan veta precis vad man vill göra med sitt liv men man har inte en aning om hur man ska göra?! Eller är det bara jag? Jag är som sagt ganska säker på att mitt liv kommer ta en tråkig men väntad vändning inom de närmaste månaderna. Kan jag göra något åt det? Kanske men antagligen inte.

Jag har fått många frågor besvarade det senaste, av mig själv alltså, vad jag ska göra med denna kunskap vet jag inte än. Jag tror nästan att saker och ting blivit jobbigare på grund utav det. Men så kan livet vara ibland.

Track of time

2011-05-15T14:43:00.000+02:00

Ibland när jag tittar ut genom fönstret så får jag för mig att våren och sommaren redan varit här och att jag har missat det hela. Jag antar att det beror på min avsaknad av stundande semester. Med tanke på att jag inte riktigt växt upp och sådär ännu så har jag aldrig haft ett riktigt jobb där man tar semester för att vara ledig på sommaren. Det här är min första sommar då jag faktiskt har ett jobb att ta semester ifrån men det blir ingen. Hela den här tanken på att livet kommer bestå i att man ska jobba och få några veckor ledigt om året känns så väldigt nedslående. Jag kan inte tänka mig att det egentligen är meningen med livet. Nu är det ju tyvärr så att man måste arbeta för att kunna leva. Åh, jag har hela livet framför mig och det kommer gå ut på att arbeta, precis som alla andras liv. Det är inte såhär det ska vara..

Lovers are indeed lonely

2011-05-10T23:00:00.000+02:00

Jag är en idiot. På riktigt. Varför ger jag mig in på saker som jag vet kommer göra mig ledsen? I alla fall emellanåt. Kanske för att jag hade riktigt låga förväntningar på personen ifråga? Ja antagligen. Jag orkar verkligen inte med det här eller mig själv för tillfället. Jag ger upp utan att ens försöka faktiskt. Och det går väl emot hur jag vill leva mitt liv. Men ibland så måste man rita utanför linjerna.

Något som är positivt är i alla fall att jag upplevt någon slags kärlek igen...

I can't sleep

2011-05-08T23:01:00.000+02:00

Jag har hamnat i något vakuum. Jag har stängt av. Jag är alldeles för tankspridd för mitt egna bästa. Jag längtar bort alldeles för mycket just nu och det beror på att det är för många känslor att ta itu med. Och det kommer komma fler och jag kommer därför längta bort ännu mer. Jag vet att man inte ska fly från saker och ting men ibland behöver man distans för att kunna se klart. Behöver ..något.

Don't give a damn

2011-05-05T21:38:00.000+02:00

Av någon anledning så vill jag bara vara ledig hela sommaren och ta dagarna som de kommer. Någon annanstans. Den här känslan är verkligen inte okej. Jag vill bara vara nöjd igen. Måste börja gilla läget och inse att den enda som kan förändra saker och ting är jag själv. Måste bara våga också.

Pissing my life away for a song

2011-05-04T23:04:00.000+02:00

Jag har varit sjuk de senaste dagarna. När man väl är vaken så har man ont och orkar inte röra på sig. Då får man mycket tid över att tänka på annat.

Jag har bland annat tänkt på lycka, vad som är lycka, om jag är lycklig och så vidare. Jag kom fram till att jag är lycklig, men ibland så kommer det en våg av något, som inte är lycka, över mig. Då gör det ont ända in i själen. De där känslorna kommer när jag tänker på vad jag känner, hur jag hanterar hela det där känslolivet. Jag skulle vilja säga att jag lever efter det där med att man alltid ska säga vad man känner, men det gör jag inte. Jag har inte berättat hur jag känner för den jag borde berätta det för. Det är den där rädslan som sätter stopp. För jag vet att så fort jag har sagt något så kommer det komma ett svar och det svaret kommer att krossa mitt hjärta en stund. Och sedan kommer jag inte att vara lycklig på en stund. Jag vet ju att det kommer komma förr eller senare men hellre senare än nu. Och trots att det här äter upp mig inifrån så säger jag ingenting, jag håller tyst om det istället för att prata om det med rätt person.

Jag behöver semester, från mig själv, mestadels.

Här finns så mycket vackert som jag inte kan se

2011-05-01T19:07:00.000+02:00

Jag har för mycket tid att tänka på allt jag ser hos dig, men jag vet att det går över.

Jag skulle vilja tro att saker och ting sker av en anledning, att de man möter på vägen är en del av något. Men ibland vet jag inte. Jag har mött väldigt fina människor det senaste, vissa utan att jag visste om det just då. Saken är väl den att en del av de där människorna alltid är lite bättre än de flesta och jag känner mig på något vis som en enda stor lögn varenda gång. Jag har inte en aning om vad en del ser i mig, jag undrar alltid om det där fina som de säger att de ser verkligen finns där. Det är det här med att förminska sig själv som jag inte orkar med just nu. Jag måste börja tycka om mig själv mer. Hur ska någon annan annars kunna göra det?

When the lights go out, on us

2011-04-29T11:03:00.000+02:00

Det är en fin dag, om man ser till vädret i alla fall. Annars är jag inte så säker ännu. Det är mycket känslor i omlopp, mestadels tråkiga känslor. Fast ändå inte. Jag vet helt enkelt inte riktigt? Saker kommer inte bli som jag vill i alla fall och jag slutar därför försöka och tar istället tillvara på det som finns just nu.

I wanna fall in love with someone like you

2011-04-28T00:23:00.000+02:00

Borde bara sluta fundera över saker. Borde bara släppa taget. Borde bara följa med i livet en stund. Borde göra en massa som jag inte gör. BORDE!

Eller måste. Kanske. Imorgon. Antagligen inte. Åh.

I wish..

2011-04-26T22:15:00.000+02:00

Jag har fastnat i samma tankar. Jag börjar blir trött på det för jag finner absolut inga nya lösningar eller får några nya idéer. Just nu vill jag bara vrida fram tiden bara en kort stund för att se hur livet ser ut om några år. Se om det där drömjobbet är mitt, om mina drömmars man står att finna innanför dörren när jag kommer hem eller någon annan dröm går också bra. Eller blir det inte bättre än såhär?

I really mean that it's not okay

2011-04-25T23:15:00.000+02:00

Ibland så förstår jag mig inte på andra människor. Man tror att man har något slags hum om vilken sorts person någon är och så gör dom någonting som vänder upp och ner på hela den bilden. Det är sällan som det är något bra. Sådant gör mig alltid väldigt besviken. Även om jag är väl medveten om att det är så ibland så vill jag alltid tro det bästa om andra.

Tänk att nåt så nära kan va så långt bort

2011-04-25T20:49:00.000+02:00

Spelar det någon roll?

Igår var det Håkan Hellström på Åhaga med Erika. Åh gud vad jag inte var pepp på det alls, jobbade nämligen idag. Men väl då ÅH! Helt ljuvligt var det. Det är något magiskt med att se en favoritartist sen många år live. Vackert och jag var verkligen lycklig igår! Och oj vad härligt det är med lyckorus på det viset. Är nog ganska lycklig trots att saker ser ut som de gör i livet. För tillfället känns det som det i alla fall och det är väl egentligen bara att hålla fast vid den känslan hädanefter!

Såhär snygg blir man i alla fall efter en sådan här bra helg!

Someone like you

2011-04-23T12:55:00.000+02:00

Borde fortfarande ligga och sova med tanke på att jag gick och lade mig vid 6-tiden imorse. Men nej. Dags att ta tag i livet. Snart.

Har drömt en del märkliga drömmar under morgonen. Sådana där drömmar som man nästan blir mer utmattad av än utvilad. Jag har börjat inse att det måste vara något fel på mig. Och när man tänker så, så har något gått fel. Det är absolut inget fel på mig. Jag är en bra tjej. Jag förtjänar att bli behandlad bra och inte på ett nonchalant sätt. Eller? Går vidare. En annan dag.

Pretty little lies

2011-04-22T14:16:00.000+02:00

Ibland så ljuger man nog för sig själv alldeles för mycket. Borde ha åkt iväg över helgen eller nåt. Men nej, jag intalar mig själv att allt är bra och att jag visst kan handskas med jobbiga saker utan att bli distraherad och lägga det på hyllan här hemma. Ibland behöver man inte saker som distraherar en. Ibland behöver man tänka och fundera.

Ibland, jag vet inte varför, så ler jag och säger att allt är bra när någon frågar hur det är. Till någon som jag egentligen inte ska behöva säga att allt är bra när det inte är det. Men jag gör det ändå. Inatt på väg genom staden så insåg jag att det kommer att göra ont. Väldigt ont och redan där gick hjärtat sönder lite. Jag borde ju veta bättre och aldrig utsatt mig själv för det här. Men vad vore livet då? Tråkigt.

Kärlek är nog inget för mig.. och det visste vi ju redan. För jag har sagt det hundra gånger förut. Men hur gör man slut med någon man inte är tillsammans med? Hur gör man slut med någon som man inte är tillsammans med men som man är kär i?

2011-04-18T20:17:00.000+02:00

Åh, det är måndag och det är en underbar dag på alla möjliga sätt och vis. Fick en så oerhört glad nyhet idag och ja det här är en sådan där dag då jag bara måste älska livet.

På söndag är det dessutom Håkan Hellström, var flera år sedan jag såg honom live. Kommer nog bli bra och förhoppningsvis så spelar dom inte bara nya låtar?!

En dag som denna krävs det glad musik!

Håkan Hellström – En Vän Med En Bil

Det känns som att saker och ting kommer att bli bra oavsett vad som sker i mitt liv. Det är i alla fall den känslan som jag har. Sedan om det blir så som jag verkligen vill är en annan femma, men man kan faktiskt inte få allt som man vill ha här i livet.

Remember this

2011-04-16T00:16:00.002+02:00

On My Way Back Home

Jag har haft en konversation med en person som jag inte känner eller någonsin har delat ett samtal med innan. Personen råkade bara befinna sig i samma byggnad som mig några timmar om dagen innan. Personen har frågat saker, saker som jag funderat mycket över men egentligen inte det senaste. Men idag har en känsla börjat gnaga inom mig igen. Det var väl kanske mer något han sa som framkallade den men ändå. Eller så är det av helt andra orsaker.

Igår skrev jag alltså om hur känslan av att inte höra hemma här hade börjat avta, idag skriker hela mitt inre om att få komma bort. Det beror nog på att jag inser mer och mer att jag lurat mig själv de senaste månaderna. Att drömma om en fin framtid tillsammans med någon som aldrig kommer kalla mig för sin eller ens känna det jag känner får mig att vilja.. fly. Jag har lurat mig själv genom att tro att det kommer att gå över det här, det är ingenting, men hur ofta känner jag mig harmonisk och lugn med en annan människa? När har jag någonsin känt mig harmonisk överhuvudtaget? Jag vet inte varför, men det känns som att det egentligen är såhär det ska kännas!? Men jag inser att det där aldrig kommer bli min verklighet. Jag faller alltid kär i dom som inte faller kär i mig.

Jag vet att man ska låta saker och ting ha sin gång, men nu handlar det nog mer om att omfamna det lilla mörkret som alltid kommer när hjärtat faller i bitar. För tiden kommer inte att ta oss längre än såhär.. jag kommer aldrig vara någon du älskar.

I miss you more than I should, than I thought I could

2011-04-14T00:12:00.000+02:00

Vad är det som händer? Varför drömmer jag om en framtid som aldrig någonsin kommer bli verklighet? Varför har jag fått för mig att den här harmoniska känslan jag har är på grund utav någon eller något? Något har i alla fall hänt med mig. Den där känslan av att jag inte hör hemma här har försvunnit en aning. Jag trivs med livet och har inget som skriker i huvudet. Så den stora frågan är nu alltså.. hur vinner man någons hjärta?

Oh I found a love, the kind that I've been dreaming of

2011-04-12T11:01:00.000+02:00

Jag skulle behöva sova en sisådär tre timmar till. Har drömt konstiga drömmar som fått mig att vakna mest hela tiden. Kanske är jag mer orolig över vissa saker än jag trott.

Nina Kinert – Tiger You

Kanske vill jag ha dig mer än jag någonsin kunnat föreställa mig?

She moves in her own way

2011-04-12T00:34:00.000+02:00

Första dagen på nya jobbet gick fint. Det enda som gick fel var att jag tappade mitt passerkort. Så väldigt typiskt, glömde kolla på det enda stället där det faktiskt kan ha lossnat. Men det ska nog lösa sig.

Helgen var en riktigt fin helg. Mer sådant!

Hade ett samtal som på något vis fick allt att kännas bättre, även om det kanske egentligen inte var ett så bra samtal. Men jag antar att det här är något som jag får låta ha sin gång utan för mycket eftertanke.

Zola Jesus – Lightsick