Försöker sova, kan i vanlig ordning inte somna så fort huvudet landar på kudden. Är spänd och förväntansfull inför imorgon. Jag hoppas att det kommer bli en bra dag, att allt går bra. Om inte vet jag inte vart jag tar vägen.
Behöver också en spark i rätt riktning. Behöver ta tag i mig själv nu. Med två veckor kvar och så mycket att göra så känner jag att tidsoptimisten i mig borde få en smäll på käften. Alla måsten som finns just nu, som är av den bra sorten, upptar så mycket av mina tankar att annat nästan glöms bort. Men snart är det ett år sedan livet började ta en ny bättre vändning. Snart är det ett år sedan någon stapplade in i mitt liv och ändrade min syn på saker och ting.
Vet dock att jag måste jobba på en del saker med mig själv mer. Måste ändra min attityd tror jag. Kanske. Blir så väldigt trött och ledsen när en del kallar mig för den sämsta personen med den sämsta personligheten de mött. Jag är ingen allvarlig person. Jag är snäll och bryr mig oerhört mycket om andra. Men det är inte lika roligt att vara snäll och söt. Och man skrattar inte lika mycket. Kanske ska sluta att ta åt mig? Acceptera mitt dåliga jag? Är det därför jag aldrig duger för någon? För att jag inte är tillräckligt trevlig hela tiden? Fan.
Omotiverat glad bild